Såååå glad...
Tid för eftertanke... Sitter o läser i gamla dagböcker, fnissar o ler för mig själv. Tänk hur man var va! O vilka konstiga vägar man ramlade in på... Personerna från den tiden, vilka vägar de tog och hur de har det idag.
Hela mitt liv skulle kunna bli ett band av uppslagsböcker så himla mycket som har hänt! Ibland funderar jag på om huvudet kommer sprängas av all information som finns därinne. Förhoppningsvis inte.
På sistone har det också hänt en hel del. Inte direkt som markant märkts men som dykt upp till ytan i bl.a. diskussioner med andra.
Häromdagen pratade jag med en vän. En vän som jag kännt läääänge, som jag gick vilse från men nu hoppas har kommit på in på rätt stig som igen. Mycket har jag tänkt på henne genom åren, mycket har jag saknat henne, men faktiskt aldrig så mycket som nu när jag har fått ta del av hennes liv igen. Vad konstigt det är och vad mycket jag inser om mig själv när det händer vissa saker, när man pratar om vissa saker... Som att sanningen slår en i ansiktet, på ett bra sätt!
Igår pratade jag med min man, vi har inte pratat mycket de senaste åren, bara vi, mest varit mamma och pappa. Ett annat samtal idag handlade om blivande födslar och hur livet blir. Kanske blir jag inte så påverkad i samtalen just då, men all eftertanke...Den förföljer mig. Får mig att inse att jag måste ringa vissa samtal, ta tag i vissa saker och våga hoppas på att det blir bra...
Jag är i alla fall väldigt glad att min stig ledde mig till att våga en sak, att höra av mig, ta kontakt och hitta tillbaka till något som jag saknat mer än jag trott.
Ett konstigt och djupt inlägg, långt från smyckestillverkning, ICA, universitetsstudier och familjeliv...Men ibland måste man bara få vara jag...
Kommentarer
Trackback
