maplemountain

Dessa underbara glasringar damp idag ned i min låda, 99 kr/st. En till med blått i kom också men den hamnade direkt på min svägerskas finger:)

Den här coola döskalleringen damp också ned, 99 kr också den!

Annars har dagen gått i pysslandets tecken...Mest med det egna hemmet! Äntligen, ett år senare, fick jag tummen ur och började sy en lampskärm till en helt underbar golvlampa som jag fått av min mamma... Den är täljd ur en hel stock och fantastikt rolig/snygg/ful...Hursomhelst jag ÄLSKAR den! Ni ska få se en bild på den när den är färdig...

En del kuddar har också skapats då min kreativa ådra fullkomligt brunnit idag:)

Jag har inte betättat så mycket om mig själv här i bloggen men idag är det dags att ni får ta del av en sak... Detta är något jag ofta får berätta om då folk är väldigt nyfikna och det är högst aktuellt. Jag gjorde en Gastric bypass i mars 2010! Till och med läkare jag träffat t.ex. öronläkare har bett mig berätta av ren nyfikenhet... Så här kommer den, den nakna sanningen:

Före: julafton 2009

Vad är det som får en att ta beslutet att lägga sig under kniven? Ja det var verkligen sista utvägen kan jag lova... Jag har provat allt! Viktväktarna, Atkins, Cambridgekuren, Xtravagansa, allipiller, svält mig, tränat...m.m.

Självklart har jag flera gånger gått ner i vikt, mycket flera gånger men alltid har jag gått upp igen. Det gick så långt att jag gick till läkaren som remiterade mig till ätstörningsenheten där jag gick i ett halvår... Sen hände det, jag blev gravid! Det underbaraste, vackraste och finaste som kunde hända, även om det inte riktigt var planerat:)

När jag blev gravid började mitt nya liv... Då kunde jag ju inte stoppa i mig massa skräp längre! Så bra som jag åt under den perioden har jag aldrig gjort, tränade, sov ordentligt och allt! Vilgot skulle minsann få den näring han behövde därinne, och äta för två? Nej, det fanns inte på min världskarta... Mycket hjälp hade jag från ätstörningsenheten där jag börjat skriva matdagbok som jag ändå måste säga är det som fungerat bäst.

12 kg gick jag upp när jag var gravid, toppen var 116 kg. Dessa gick jag sedan ner igen på egen hand men det var fortfarande en kamp. Då tog jag beslutet...

Inte orkade jag vänta 1,5 till 2 år på en betald operation heller, nej jag ringde till Aleris och överviktskliniken i Stockholm... Sen började den verkliga resan!

Två veckor före operationen var det Modifast som gällde... Man måste själv gå ner innan operationen för att levern ska krympa och de ska komma åt då operationen utförs via titthål. Annars riskerar man att de öppnar magen.

8 kg gick jag ner under de veckorna och det kändes fantastiskt redan då. Sen väl i Stockholm var det jobbigaste att vara utan Vilgot och Fredrik i 3 nätter...

Efter operationen mår man förvånansvär bra och man ska upp och röra sig direkt. Självklart har man ont i magen men det är väl inte så konstigt.

Väl hemma började det stora jobbet, att planera måltiderna. Matsäcksfickan som är kvar rymmer 2 msk så man måste äta långsamt och tugga ordentligt...Smaklökarna har förändrats en del, vissa saker som var goda smakar numer blä, annat jättegott. Kolsyra var till en början svårt och alkoholen måste man vara försiktig med... Då den går direkt ut i blodet numer och inte ligger i magsäcken och bryts ner först blir man lätt berusad på lite... Tro mig, jag har fått för mycket några gånger sedan operationen...

Det är det bästa jag har gjort (förutom Vilgot såklart) och jag skulle rekomendera det till alla som lidit/lider av kraftig övervikt.

Framförallt är jag så himla mycket piggare, inte bara fysiskt utan också mentalt! Jag behöver inte tänka på vad jag ska och inte ska äta, banta och samhällets blickar... Jag får bara vara jag, mamma, fru, arbetare, lycklig och FRISK!

Det är ingen snabb lösning, det är inte skitenkelt, det krävs en massa jobb, men det är världens bästa hjälpmedel! Jag kan verkligen inte äta för mycket, det tar stopp! Äter jag för fett eller för sött så mår jag illa... Fortfarande äter jag på assiett och handlar alldeles för mycket mat, men det dröjer innan hjärnan hänger med... Den är trots allt lite segare:P

Efter:

Hoppas ni som varit lite nyfikna fått lite svar på era frågor, är det något ni undrar, fråga gärna!

Trevlig kväll alla!